IMG_9173

Att det finns en massa plast i havet vet väl de flesta nu för tiden. Alltifrån stora och små objekt som tillsammans bildar gigantiska “öar” (den största ska visst vara dubbelt så stor som den amerikanska delstaten Texas), till mikroskopiska bitar som gör våra världshav till något slags plastsoppa. Om man inte bor vid havet kan det kanske vara lite svårt att föreställa sig detta, våra samhällen är ju välstädade i övrigt. Men vistas man på eller vid havet går det inte att blunda för det faktum att havet mer och mer liknar en enorm avfallsstation. Här i Lofoten ligger vi dessutom i slutet av golfströmmen och får därför mer än vår beskärda del av Atlantens plastsörja uppsköljd på våra stränder.

Men det finns en stor medvetenhet om detta problemet och det är positivt. Unga entreprenörer designar självgående farkoster som dammsuger havets yta, och får med sig åtminstone de lite större bitarna. För folk flest blir det tydligare hur vår livsstil bidrar till onödigt användande av plastartiklar – förpackningar, engångsbestick, vattenflaskor, o.s.v. Vi förstår att vi måste ta ansvar för hur vi lever och förbrukar, att vi måste ställa krav till producenter av de sakerna vi konsumerar. Jag gillar de fyra R:en som på engelska bildar miljömantrat Reduce–Reuse–Repair–Recycle.

20170605_0419

“Man förstör inte det man tycker om”. Jag vet inte vem som sa det, om det ens blivit sagt, men det är ganska vettigt. Vi vill ju gärna, genom denna bloggen, inspirera andra att vara ute i naturen. Och ju fler som tycker om naturen, ju fler… ja, du fattar.

I samband med Världsmiljödagen den 5:e juni anordnade kompetensföretaget SALT Barnas Miljødag med olika miljörelaterade aktiviteter och strandstädning i fantastiska Kvalvika, en av våra absoluta favoriter här i Lofoten.

IMG_9156

Inmarschen är ca 2 km och stigen går över ett pass på cirka 350 höjdmeter. Efter ungefär två tredjedelar av turen får man första glimten av stranden i Kvalvika. Utsikten är fantastisk!

IMG_9162

På väg mot passet som utgör högsta punkten mellan Torsfjord och Kvalvika.

IMG_9199

feature_b

Att hitta skräp är inga problem! Gröna fiskenät sticker upp ur sanden på några ställen. Brandgula plastbojar ligger här och var. Och flaskor och dunkar i regnbågens alla färger. Flaskor är det jag hittar mest av. Det går ganska fort att plocka ihop de stora grejerna. Men sen är det som att man zoomar in en nivå och ser de lite mindre objekten – påläggsförpackningar, bitar av snören och rep, plastkorkar och mängder av delar av sådant som tidigare varit något större. När man stannar upp för att plocka zoomar man automatiskt in på nästa nivå – fragment av allt möjligt. Polerat och solblekt. Något pastellgrönt, ljusrosa, gulvitt. I mitt plockande hamnar jag närmare och närmare havet. Tidvattnet är på väg ut och jag vandrar längs de torkande kanterna av gamla vågor. Som pärlor på band ligger där små bubblor av cellplast, överallt. Likadant i nästa vågkant. Och nästa. Nästa. Nästa… Med ett mikroskop skulle man kunna fortsätta att zooma in nivå för nivå. Och när man är färdig med ytan är det bara att börja gräva i sanden, meter för meter. Det är nu det börjar kännas obehagligt på riktigt, och lite hopplöst. Hur ska vi kunna städa upp allt det här? Hur kommer detta att fortsätta påverka naturen även när vi slutar att skräpa ner?

IMG_9188

Flaskor, flaskor och åter flaskor! Sluta köpa förpackat vatten!

IMG_9181

Ett pärlband av… nä, det är inte popcorn. Cellplast!

IMG_9174

Efter några timmar har vi fyllt åtta jättestora säckar som hämtas med helikopter senare. Det är färre än i fjol, och tydligen varierar det från år till år beroende på väder och vind.

20170605_0460

Vi möts kring eldstaden och byter fokus. Det grillas korv och fiskekaker, och ungarna fortsätter att leka. När kvällen närmar sig tågar vi tillbaka över berget och det känns bra att lämna stranden lite renare. Framförallt känns det bra att så många barn var med!

IMG_9201

Strandliv!

20170605_0479

IMG_9203

Det är inte för inte som det heter Kvalvika (kval = val). Ben av större modell! En gång hittade vi en strandad val här, men det är en annan historia.

IMG_9197

Trötta men nöjda efter ett väl utfört dagsverke!

De senaste åren har trycket på Kvalvika ökat markant. När vi var där för första gången för 14 år sedan kunde vi övernatta utan att möta några andra människor. I dag vallfärdar både turister och lofotbor dit under en säsong som blir allt längre. Jag är verkligen glad för alla människor som får uppleva det vilda och vackra, men det sätter också sina spår. Slitaget på naturen i form av stigar som blir fler och bredare är tydligt, men också skräp som lämnas kvar av besökare. I vissa fall har besökare gjort försök att skapa nån slags soptunnor av plastbackar som flutit i land. I all välmening såklart, men problemet är att det inte kommer någon för att tömma dem… “Soptunnan” blir snart full, sen överfull, och folk fortsätter att lägga sitt skräp på det växande sopberget i tron att det är så det ska göras. Sen kommer stormen, och det vet vi att den gör, och sprider ut avfallet över stranden och ut i havet.

IMG_9200

Såhär:

  1. Använd färre saker.
    – Skippa engångsbestick, -tallrikar, sugrör o.s.v. på kalaset.
    – Drick ditt kaffe på caféet eller ta med en egen take-away-kopp.
    – Köp bara saker som är nödvändiga, bra och håller länge.
  2. Ta med dig ditt skräp hem. Alltid! Punkt. Många bränner sitt avfall på bål – gör inte det! Sortera det som kan sorteras (plast, kartong, metall…) och släng det där de ska vara. Jag har sett allt för många grillplatser med en klump av smält plast i botten – blä!
  3. Ta med dig andras skräp hem. Det har du plats för, och det väger inte så mycket.
  4. Sist men inte minst – engagera dina barn!

Jag är optimist och tror på mänskligheten. Vi löser det här!

 

P.S. Om du vill se mer av Kvalvika rekommenderar jag filmen Nordfor Sola (North of the Sun) där Inge Wegge och Jørn Ranum bestämmer sig för att bo i Kvalvika 9 månader, över vintern, för att surfa i de fantastiska (och kalla) vågorna som nordostatlanten producerar. De bygger sig en koja bland stenbumlingarna på stranden av drivved och annat som havet sköljer upp på stranden.