Jag älskar att tälta på vintern! Jag vet, jag har sagt det förr, och jag kommer säga det igen och igen och igen… Vad är det då som gör vintertältandet så speciellt? Tja, bara att det överhuvudtaget är möjligt att sova ute när det är rejält kallt tilltalar mig. Och så är det bekvämt, till skillnad från sommarens eviga letande efter någorlunda jämna underlag kan man på vintern bara slå upp tältet där man har lust, och få en platt jämn bädd. Och så är det torrt – snö och is borstar man lätt bort.
Min första vinternatt minns jag väl. Dagen hade börjat med att jag frös riktigt mycket. Jag var kall och jag frös. Det var min första vintertur och jag hade ingen aning om hur det skulle bli. När jag började bli kall vid tältlägret blev jag orolig – tänk om jag inte blir varm igen? Kommer jag gå runt och vara kall en hel vecka nu? Jag började frysa. Men så fort vi kom in i tältet och började laga mat kom värmen tillbaka, jag klädde av mig jackan, och så tjocktröjan. Till slut satt jag där i bara understället och tyckte att livet kändes tipp topp! På natten var jag snarare för varm i min arktiska sovsäck och blev tvungen att lufta! Att vara kall är en fysisk upplevelse, medans att frysa är en psykologisk. Så tänker jag. När jag vet att jag kommer blir varm igen hanterar jag kylan bättre, jag kan ofta bli kall men jag fryser sällan.
Nåja, det var ett sidospår.
Nu är det så att Birk fått sin första vinternatt i tält, och att döma av hans ansiktsuttryck på morgonen så delar han min kärlek för vintertältande! Han var lite pirrig när vi gick och la oss, undrade om vi inte kunde gå in och lägga oss i den vanliga sängen efter att vi läst en saga i pannlampsskenet. Men strax efter att vi släckt ljuset somnade han och vaknade inte förrän morgonen därpå. Jag ska erkänna att jag också var lite pirrig… Skulle han bli kall och börja frysa? Tänk om han kryper ur sovsäcken och blir nedkyld? Eftersom jag skulle in i huset (vi tältade trots allt i trägården) en stund innan jag själv gick och lade mig så hämtade jag ett täcke och bredde ut över honom. Som ett extra skal ifall han kröp ur sovsäcken. Men min oro var obefogad. När jag gick och lade mig låg han kvar i sovsäcken och var snarare för varm! Han hade börjat svettas och var våt om balaklavan (mössan). Att vara för varm på vintern är inte heller bra. Om man blir svettig blir man lättare nedkyld eftersom vatten leder värme bättre än luft. Jag plockade bort täcket och ventilerade hans sovsäck en stund innan jag själv kröp till kojs. Den natten sov jag inget vidare. Jag vaknade åtminstone varannan timme för att kolla hur Birk hade det. Men han låg bara där, nöjd och varm, natten genom.
På morgonen vaknade han och, liksom förvånad, utbrast – “Höh?!”. Han kröp ur sovsäcken med ett leende och en upprymd blick. Vi plockade på oss våra skor, gick in i huset och satte oss framför braskaminen. Inte för att vi frös, men det kändes mer rätt att stirra in i elden tysta tillsammans än att slå på lamporna i taket och fortsätta med det vanliga livet.
Tips till vintertältaren:
- Ett bra tält anpassat för vinterbruk är ett måste!
- Bra liggunderlag med täta luftceller. I liggunderlag där luften tillåts cirkulera fritt kyls luften kontinuerligt ned – en luftmadrass är direkt livsfarlig på vintern. “Vanliga” liggunderlag ska vara tjocka och ha små, tättslutande celler. Får- eller renskinn fungerar utmärkt men kan känns hårda att ligga på utan något mjukt som komplement.
- En lagom varm sovsäck. Jättesvårt när det gäller barn! Vanligtvis anges inte temperaturgränser för barnsovsäckar eftersom det är så stora individuella skillnader. Vi tog Birks barnsovsäck och stoppade in den i Elisabeths tresäsongssäck, där höll han sig varm och go hela natten i -5 grader.
- Ta på lagom mycket kläder. Med för mycket kläder kan man bli varm och svettig, då börjar man frysa förr eller senare. För mycket kläder kan också trycka ihop sovsäcken vilket gör den kallare (mindre luft som kan vara varm). Det är en svår balansgång, särskilt när det gäller någon annans välbefinnande.
- En vattenflaska med varmt vatten kan göra underverk för kalla fötter!
Sov sött!
5 kommentarer
Erik says:
Jan 15, 2016
Hej Fredrik, Elisabeth, Birk och Embla! Jag följer fortsatt er blogg och läser med nöje era fina texter och vackra bilder 🙂 När jag läste detta kom jag att tänka på när vi tältade på vintern i lumpen. Då brukade vi lägga granris på snön, under tältduken. Det gjorde underverk! Om det gick försökte vi sticka ner granriset snett nedåt i snön så att det blev ett litet luftlager mellan snön och tältduken. Är detta något ni brukar göra?
I Göteborg rullar livet och Sagolunden på som vanligt, ovanligt kallt dock med -10 idag, härligt! Har haft stor nytta av de ullkläder jag lärt mig sätta på barnen 😉
Ha det fortsatt fint!
Kramar Erik
Erik says:
Jan 16, 2016
Vill också passa på att tacka för tipset om fingervantar under de vanliga vantarna! Det var mycket användbart idag i pulkabacken, när det skulle pillas med overaller, snö innanför kängor o.s.v. I dessa sammanhang har jag vantarna mer av än på, och i vanliga fall blir jag stelfrusen. Idag var en helt annan upplevelse 🙂 dessutom hittade jag ett par “smartphonehandskar” som man t.ex. kan svara i telefon med utan att ta av 🙂 rekommenderas!
Fredrik says:
Mar 28, 2016
Tjenare Erik!
Av någon anledning så får jag inte något mail när det kommer nya kommentarer på bloggen, jag kan bara beklaga detta dröjsmål.
Kul att du gillar och har nytta av det vi skriver! Med två ungar och ett hus på halsen blir det dock inte så mycket tid över att skriva på, men vi försöker så gott vi kan.
Vi tänker ofta tillbaka till Göteborg, Sagolunden och alla de vi lärde känna där. Birk pratar fortfarande om några av barnen där, trots att han bara var 3 år när han slutade. 🙂
Kramar från oss i nord!
John says:
May 19, 2016
Man blir så sugen! Ska ta ut mina döttrar kommande vinter! 🙂
Fredrik says:
May 19, 2016
Ja, det rekommenderas!