Nu är hon här, vår efterlängtade dotter, lillasyster och turkamrat. Embla heter hon, färskingen i friluftsfamiljen. I mitten av juli gjorde hon entré på väg till förlossningsavdelningen, tack och lov i en ambulans med barnmorska på plats. Lite spännande och kul såhär efteråt när allt gick som det skulle och alla mår bra. Lite väl höga adrenalinnivåer hos mig själv innan vi fick lastat över från vår egen bil til ambulansen. Kristallklart fokus och ett monumentalt lugn hos Elisabeth som påbörjade sina krystvärkar i passagerarsätet i vår bil, längst bak i pärlbandet av in- och utländska husbilsturister som gjorde sitt bästa för att se så mycket som möjligt av lofotnaturen genom sina panoramafönster. Och så Birk, han som väntat så länge. Funderat. Oroat sig. Hur ska det bli? Vem (eller vad) är det som ska komma in i våra liv, i vår familj? Hur stor blir man egentligen när man blir storebror? Alla hade vi våra egna känslor och tankar inför denna gemensamma upplevelse. Och plötsligt var hon där, Embla. Frisk och fin. Den mest älskvärda lillasyster Birk kunde få.
Ödmjuk inför livet. Så känns det för min egen del nu när vi börjar finna oss till rätta med vår nya familjekonstellation. Och tacksam såklart. Ödmjuk och tacksam.
Tjugohundrafemton är friluftslivets år här i Norge. Men kanske inte så mycket för vår egen del. En graviditet medför ju vissa begränsningar, särskilt i sluttampen. Dessutom har vi gått och köpt oss ett hus med allt vad det innebär. Våren och försommaren har mest gått till flytt och fixande, med någon enstaka tur ut för att vädra bort slipdammet i håret. Men vi hoppas på en sen start nu när Embla har gjort oss sällskap ute i den fria luften!
Jag och Birk tog oss en tältnatt, eller snarare en halv, i trägården. Bara för att inte tappa känslan helt och hållet. Det var såklart inte “the real thing” men ändå skönt att få krypa ner i sovsäckarna tillsammans, och somna bort med midnattssolens gulröda sken genom tältduken.
Det känns som om ett nytt kapitel startar här. Friluftsliv med två barn… hur funkar det? Vi ser fram emot att ta reda på det och hoppas att du har lust att hänga med!
Back to basic. Bärsele och extrastor regnjacka is the shit!
Världens stoltaste storebror är redo att lära lillasyster allt han kan!
Liten har blivit stor, men är fortfarande liten.
Och mamma har fått en vikarierande bärplockare, nu när hon mest bär på något annat.
På fisketur med farfar i “bakgården”. Birk fattade grejen med kastspö direkt. Kul!
Makrillfiske på första parkett.
Värre kan man ha det…
7 kommentarer
Josefina says:
Aug 2, 2015
Så härligt! Ska bli kul att följa era äventyr i version 2.0. Är säker på att det blir lika kul & inspirerande som version 1.0.
Fredrik says:
Aug 2, 2015
Jag tror det blir dubbelt så roligt! 🙂
Karin says:
Aug 2, 2015
Gratis med det nye familiemedlem ønsker Sven og jeg. Godt å se og høre at alt har gåt bra. Blir spennende å følge dere her og håper å se dere snart på Sundsby Kile. Hilsen Sven og Karin
Fredrik says:
Aug 2, 2015
Takk Karin! Vi kommer ned i slutten av august og blir ut september. Hils Sven så mye!
sandra says:
Aug 3, 2015
Grattis, så roligt! 🙂 Har följt er blogg nästan sedan start. Vår dotter är bara några månader äldre än er son så det har varit roligt att se hur ni idkar friluftsliv tillsammans med barn. Och nu har vi också fått nummer 2 den 9.7, en son.
Fredrik says:
Aug 3, 2015
Tack så mycket Sandra!
Inger Vallgren says:
Aug 4, 2015
Helt underbart att få följa min son med familj då det skiljer ca 180 mil mellan oss. Just nu är vi på besök hemma hos dom och njuter av familjen och naturen. ♥