Jag vet att det finns ett stort vitt kajhus där på andra sidan hamnen, knappt 50 meter bort. Men jag kan inte se det. Utanför fönstret ser jag uteplatsen med sitt vita och röda staket, och busken med de små gröna nätpåsarna som sedan länge tömts på sitt talgrika innehåll. Därefter kommer betongkajen och det petroleumsblåa havsvattnet som successivt tonas över till en massiv vit vägg. Någonstans ligger också en färja förankrad vid träbryggan nedanför kajhuset, men den ser jag inte heller. Snöfallet är stilla men intensivt. Därute, en vit mjuk värld utan eko. Jag tänker bara på en sak – åka skidor, åka skidor, åka skidor…

IMG_0873

Ospårat är bäst!

Du vet hur det är när man tycker om något väldigt mycket. Man vill så gärna dela det med sina nära. Göra det tillsammans. Se någon annan uppleva glädjen på samma sätt som du själv gjorde i början. Du vet också hur det känns första gången den där andra ska följa med och prova. Lite nervöst. Förväntansfullt. Det känns som att du ska spricka av entusiasm när du försöker hålla tillbaka superlativen för att inte förstöra upplevelsen redan innan den har börjat. Du vet kanske också hur det känns när det inte blir helt som man tänkt. Du kommer ihåg att det inte var så lätt i början för dig själv heller. Att du fick prova om och om och om igen innan du klarade det. Det krävdes tålamod och motivation, och det hade du! Och nu undrar du om den andra har det, på samma sätt som du hade. Eller har ni olika förutsättningar? Kanske det inte blir så bra det här… Kanske vi inte alls kommer dela detta som jag tycker om så mycket? Lite som när Birk för tjugonde gången ligger i en stor hög av längdskidsplockepinn och stirrar rakt upp mot himlen med tom blick…

20150118_2382

Det här är Birks första riktiga säsong på skidor. Han har ju provat ett par gånger tidigare när vi varit på besök hos morföräldrarna långt norrut, men då mist intresset ganska fort och så var det med det. Nu har han egna skidor och helt andra förutsättningar, både motoriskt och “geometeorologiskt” (kan man säga så?).

20150118_2374

Säsongens första skidtur tog vi strax innan Jul och förväntningarna var såklart höga, inte minst Birks egna. Det är så tydligt att hjärnan föreställer sig så mycket mer än vad den klarar av att koordinera. Det blev ganska många framåtböjningar med påföljande lyft för hans stackars föräldrar den gången. Men skam den som ger sig. På hans friluftsförskola går de på skidor så snart det finns snö, och plötsligt kunde Birk både staka och sparka fart med diagonalteknik. Det här med att åka utför är dock fortfarande läskigt. Vi har också varit ett par gånger i alpinanläggningen, men får konstatera att den ärvda slalomutrustningen passar bättre nästa år.

20150215_2689Utför – läskigt och roligt på samma gång.

Här följer några praktiska erfarenheter vi gjort den här vintern.

Skidor

Den som söker skall finna, men det finns nästan lika många bud om rätt skidlängd som antalet sökresultat på Google. En sak är dock säker – för långa skidor är inte bra! Birks första par var något kortare än han själv, men när vi blev tvungna att köpa nya (en historia som berättas under rubriken bindningar) slog vi till med ett par längre som förhoppningsvis duger nästa vinter också. Birk är 105 cm lång och skidorna han nu använder är 110 cm. Det var lite av en chansning men det gick bra.

Vallafritt till små barn är en självklarhet!

Pjäxor

Små barn och kalla fötter är en dålig kombination. Pjäxorna bör vara stora nog att rymma ordentliga sockor utan att det blir trångt i tårna. Det spelar ingen roll hur många isolerande lager du pressar in – är det för trångt så blir det inte varmare, snarare tvärtom (och det gäller inte bara skor utan generellt med kläder). Vi valde fodrade pjäxor i skinn och med snörning. Skinnet göra att skorna andas och snö fastnar inte så lätt utanpå. Med snörningen är det enklare att få bra passform och komfort när antalet sockor varieras.

Pjäxorna måste också passa ihop med bindningen på skidan, och det är nu vi kommer till den där historien jag nämnde lite tidigare.

Bindningar

Livet ska inte vara lätt, och det har tillverkarna av skidutrustning verkligen tagit fasta på. När det gäller utrustning och kläder till barn så vill man ju gärna kunna ärva sakerna vidare när storleken blir för liten. Så när pjäxorna Birk hade fått visade sig vara för trånga för extra sockor plockade vi fram nästa par i arvegodsförrådet. Men tåfästet på de större pjäxorna var såklart inte kompatibelt med bindningen. “Lätt fixat” tänkte jag och började leta efter skruvmejseln med ena handen samtidigt som den andra vanemässigt skannade genom nätet efter billiga bindningar. Det visade sig dock bli ganska dyrt att köpa nya bindningar, faktum var att ett nytt set med skidor, bindningar och pjäxor var billigare…

Alltså. Det finns olika standarder för bindningar. Kom ihåg det! Den vanligaste heter NNN och vi ser ingen anledning att välja något annat.

Stavar

Ett litet barn går mer än glider fram på skidorna, och då kan man lätt tycka att stavlängden inte är särskilt viktig. Men ska man lära sig något så måste man få bra förutsättningar. På första turen med Birk gav vi honom ett par kortare stavar (vi har ju såklart flera att välja mellan i det redan nämnda arvegodsförrådet). Resultatet var att han mest gick omkring och lyfte på dem, och då och då räddade balansen sidledes. Vi bytte därför ganska snart till ett par längre, och nu klarar han av att skjuta fart med dem riktigt bra. Dessa är lite drygt 80 cm långa och räcker honom till axlarna.

Skidutrustning till barn är förhållandevis dyrt och det är många olika grejer man behöver. Dessutom är de storleksberoende och barn växer ju bekant som svampar. Alla har kanske inte samma förutsättningar att få ärva utrustning, och då rekommenderar jag verkligen att man försöker låna och testa innan man köper dyra prylar!

♦ ♦ ♦

Så, då är utrustningen på plats. Då ä det väl bar å åk då? Nja… Ditt barn kommer helt klart behöva lite hjälp på vägen, särskilt när terrängen är kuperad. Här är några praktiska tips.

Ett

Hjälp inte ditt barn! Eller alltså, hjälp ditt barn genom att inte hjälpa det. Om du är där och lyfter upp varje gång hen ramlar så kommer du att få fortsätta med det. Ge istället tips om hur barnet kan göra för att lättare komma upp.

Två

Stavarna kan vara bra till mycket. Trä dem genom varandras stroppar och vips, så har du fått ett utmärkt hjälpmedel. Sätt handtagen bakom ryggen på barnet och skjut på i uppförsbackarna, eller trä dem runt bröstet och under armarna för att hålla emot nedför. Att hålla barnet mellan benen kan kännas tryggare men blir fort trassligt om du själv behöver plogbromsa. Dessutom lär sig barnet fortare om det får bära sin egen vikt och försöka hålla balansen själv.

20150215_2669

Vips!

20150215_2664

Hjälp uppför…

20150215_2643

…och nedför! Med vikten på egna ben.

20150118_2389

En variant som kan kännas lite tryggare, men som ger sämre “åkkänsla” för barnet.

20150215_2648

Ytterligare en variant om man vill slippa att böja sig så mycket framåt. Men se vad passivt det blir!

Tre

Som alltid – anpassa turen till barnet. Ingen har det bra om det är lika långt hem igen när energin tagit slut.

20150215_2678

Kom ihåg – det är inte säkert att det är själva skidåkningen som är behållningen av turen.

20150118_2398

IMG_3445

Nästa år satsar vi på alpinåkning!