Redan i mitten av augusti kunde man ana att sommaren sjöng på sista versen. En tidig morgon då golvet nedanför sängen kändes lite kallare än vanligt. Den där höga och klara luften med rykten om förändring, även om solen fortfarande stod högt på himmelen.

Sensommaren och hösten är kanske bästa tiden här i Lofoten. Den klara luften gör bergstopparna skarpare och de tycks komma närmre. Höjdskillnaden gör att fjällen sakta gulnar uppifrån och ned. Ljungen färgas röd. Här och var en knallgul björk. Marken dignar av mogna bär. Först blåbär och hjortron. Sedan lingon. När bären är övermogna på havsnivå går man bara ett par hundra höjdmeter upp i fjällsidan och hittar perfekta delikatesser. Frysen fylls med vitaminer.

Den senaste månaden har vi spenderat våra fridagar utomhus. Det gör vi i och för sig allt som oftast, men nu är det mer innerligt på något vis. Birk går på en förskola med friluftspedagogik och spenderar nästan mer tid ute än inne. Vi var lite oroliga för att han skulle få nog av naturen under veckodagarna och kanske inte vara lika sugen att hänga med oss ut på helgerna. Men icke! Så snart vi säger att det börjar bli dags att gå hem protesterar han högljutt!

Vi bär väldigt lite på Birk nuförtiden. Han rör sig nästan obehindrat i terrängen och har bra uthållighet. Nu ger vi ju oss inte iväg på några långturer direkt, och de flesta toppturerna häromkring är för branta för att han ska klara av dem själv. Vi har valt att bosätta oss just här p.g.a. den stora variationen i naturen/terrängen. Ett par hundra meter från ytterdörren börjar kabelvågmarka och där finns det gott om lagom kuperad terräng med fina fiskevatten, svampskog och hjortronmyrar. Birk får också ta med sig en egen ryggsäck när vi är ute. Inga tunga grejer såklart, bara något ombyte och våtservetter om utifall att… Vi tänker att det är bra att han vänjer sig att ha säck på ryggen, att det blir naturligt för honom.

Lunch och kaffe lagas på bål. Pinnbröd med sesamfrön smakar lika gott varje gång, och till dessert blir det pinnbrödsbullar med säsongens bär.

För några dagar sedan kom säsongens första snö. Florsockerpudrade fjälltoppar ökar på kontrasten i landskapet. Även här nere på havsnivå kom det lite snöblandat regn och vi är inte så lite förväntansfulla inför vintern!

Hösten är också stormarnas tid i Lofoten. I helgen har det blåst på rejält med orkanstyrka i vindbyarna. Havet pressar på och vi känner oss små här ute på öarna. Färjorna och flyg ställs in. Strömmen går och kommer tillbaka. Det var det här vi flyttade hit för – att få komma närmare naturen.

September känns som en ny favoritmånad.