Klockan är strax efter ett på natten när jag kör in i Kabelvåg efter nästan ett dygns resa från Göteborg. Först buss till Oslo, sedan flyg till Tromsø för att hämta en bil och därefter drygt 7 timmars körning ner till Lofoten. Men jag är inte ett dugg trött. Midnattssolen är en god resekamrat för långväga resenärer och vädret är strålande  — 19 grader visar bilens termometer och det är varmt för att vara mitt i natten, särskilt i Lofoten. Sommaren varar en dag till och sedan sjunker temperaturen i takt med att vinden vrider från öst till nord. Morgontemperaturen ligger på 4 plusgrader och nysnö pryder fjälltopparna likt florsocker på en semla. Underställ, dunjacka och mössa åker på när vi är utomhus, liksom elementen inomhus. Det går ett par veckor och vi undrar om det här ska bli en sån där kall sommar igen, som när vi var här för två år sedan. Då vänder det igen och kvicksilvret jobbar sig snabbt upp till 20 grader, 25, 28, 30! Plötsligt är det knallsommar och vi undrar i vilken låda vi packade ner solkrämen. Det är det här som är så läckert med Lofoten — kontrasterna. Värme mot kyla, havet mot fjället, den hektiska turistsäsongen mot höstens lugn. Det svänger snabbt. Jag har sagt det förut och jag säger det igen — ska du åka till Lofoten, packa ner dunjacka, regnkläder och badbyxor!

Värmen håller i sig och vi tar en tur ut till “yttersidan” för att svalka oss. Vi kör västerut mot Leknes och kommer så småningom till Hauklandstranda, utsedd av New York Times till en av världens mest romantiska stränder. Kritvit korallsand möter det turkosa havet och Lofoten liknar ett tropiskt paradis, hade det inte varit för de nästan tusen meter höga fjällen som omger stranden. Och vattentemperaturen… Man simmar inga långa sträckor när vattnet håller 11-12 grader men när den första chocken lagt sig blir det många dopp.

Inga sura miner här inte. Trots avskräckande badtemperatur.

Efter vår badpaus kör vi vidare genom en smal och lång tunnel och kommer strax fram till vår slutdestination – Uttakleiv. Tillgängligheten kombinerad med de perfekta (och oändligt många) tältplatserna gör det här till en av våra favoritplatser. Och trots att många söker sig hit för att se på midnattssolen, med eller utan husbil, får man ändå en stark känsla av vild och spännande natur.

Vi slår upp tältet och får snart på oss badkläderna igen. Dopp avlöser dopp och det är en märklig känsla att bada i den kristallklara nordostatlanten där horisonten inte har någon ände. Solen torkar våra kroppar och lämnar ett fint lager med salt. Vi lagar middag och Birk hjälper stolt till med sin nya kniv. Trots parerstång och trubbig spets klarar jag inte att slappna av utan är på helspänn, redo att ingripa om han skulle slinta med kniven, plåstren inom räckhåll… Men Birk är försiktig och konsentrerad och vi slipper blodutgjutelse den här gången.

En av många perfekta tältplatser vid Uttakleiv.

Fullt fokus!

Grönland nästa!

Efter maten blir det såklart ett dopp till. Ett stim med tumlare fiskar knappt 20 meter utanför stranden och verkar inte bry sig om oss överhuvudtaget. I den här värmen är en topptur inte att tänka på, istället tar vi en promenad längs grusvägen som användes innan man borrade upp en tunnel genom fjället.

LEGO har på något vis blivit en obligatorisk del av turpackningen…

Klockan är sent men solen står fortfarande högt på himlen. Birk vill inte alls sova men efter ett stort antal pixiböcker åker ögonlocken till slut ner, och medans han ligger där och sover tar jag och Elisabeth ett dopp till. Bara för att! Vem vet, imorgon kanske det är nysnö och kuling?