I mitten av oktober fick vi äntligen en ledig helg tillsammans och lyckades dessutom pricka in kalasväder! Det var längesedan vi fick en natt ute i det fria så vi styrde kosan till vårt favoritvindskydd i de södra delarna av Svartedalens natur- och friluftsområde.

Vi gjorde en lite chansning och lämnade barnbärstolen hemma. Birk är 2,5 år nu och kan promenera på rätt bra när han är motiverad, men skulle han klara den dryga kilometern uppför från parkeringen till vindskyddet? Jajamensan, inga problem! Med gott tålamod, lunchpaus och otaliga äventyr utanför stigen nådde vi till slut vårt mål.

På egna ben och med egen säck. Och på ett strålande humör!

Framme vid vindskyddet började nästa äventyr – lägereld och grillning! Birk tyckte det var spännande att hjälpa till, särskilt när veden skulle sågas upp.

“Akta dig för sågen…” Jag känner mig precis som Alfons pappa.

Vad är väl en lägereld utan rökridå?

En annan barnfamilj gjorde oss sällskap vid elden en stund men framåt kvällen var vi helt ensamma. Efter middagen gjorde vi en liten utflykt och spanade in omgivningarna.

De medhavda leksakerna fick kortvarig uppmärksamhet. Pinnar och kottar är mycket mer spännande!

För att inte tala om myror!

På upptäcktsfärd. Vad döljer sig under den svarta ytan?

Naturen suger musten ur vem som helst, och små barn är inte undantagna. När solen sakta närmade sig horisonten följde Birks ögonlock efter. Kvällsmat framför elden, tandborstning och sagostund. Elisabeth hann inte långt in i nattvisan innan Birk somnade. Livet är enkelt på tur!

Birk jublade när han insåg att vi skulle sova i sovsäck. Underbar reaktion!

Bockarna Bruse kändes passande ute i skogen.

Man packar med både böcker och spel. Tänker att man ska läsa, småprata lite. Men det slutar alltid med att man sitter där alldeles tyst och stirrar in i elden. Med låg puls och ro i själen. Hur ofta händer det hemma? Klockan hinner inte ens bli nio innan även mamma och pappa letar fram sovsäckarna och kryper till kojs. Detta blir sannolikt årets sista utenatt så vi anstränger oss hårt för att inte somna direkt. Ser lägereldens reflektioner i vindskyddets tak. Lyssnar på nattens ljud. Men till slut blir det bara svart, och vi sover bättre än någonsin.