Innan vi blev föräldrar var kajakpaddling en självklar ingrediens i vårt “frilufsande”. Frihetskänslan, eller snarare äventyrskänslan, när man sätter sig i en fullpackad kajak är obeskrivlig! Inga vägar eller stigar att följa och man tar sig med lätthet fram i områden som är otillgängliga för båtar. Strax över havsnivån kommer man nära naturen när man smyger sig runt öar och skär. Fåglar och sälar blir nyfikna snarare än skrämda.

Men livet till havs är inte helt ofarligt. Kajaken är, på gott och ont, en ganska rank farkost där minsta lilla tyngdpunktsförskjutning kan orsaka kapsejsning. Vågor och vind är förhållandevis förutsägbara men såhär i semestertider är havet även fullt av motorbåtar som skapar plötsliga svallvågor. Är havet kallt kan man fort bli nerkyld och ingen har väl missat sommarens bloggstorm om drunkning? Att ta sig upp i kajaken igen när man trillat i är en ganska komplicerad men genomförbar historia, betydligt lättare om man är två. Men hur får man upp en tvååring?

Till skillnad från våra andra friluftsintressen har det inte varit helt självklart att ge sig ut i kajak med Birk. Men nu har vi åtminstone gjort ett första trevande försök!

Torrträning

Var ska barnet sitta?
Med större barn känns en tvåmanskajak som det självklara valet. Den är något stabilare och barnet får ett eget säte, vattentätt sittbrunnskapell och kan paddla så mycket som det orkar och vill. Alternativet är att barnet sitter i en av packluckorna, men då måste man specialtillverka sittbrunnskapell för att inte få in vatten.

Birk är 2 år och inte fullt så pålitligt. Han kan plötsligt få för sig att ställa sig upp och då hamnar sannolikt hela ekipaget i sjön. Därför provade jag att ha honom i sittbrunnen mellan mina ben. Först ville han inte sätta sig på durken så jag lät honom sitta i mitt knä – det funkade inte alls! Jag kände direkt hur tyngdpunkten försköts uppåt och vi höll på att kapsejsa redan på stranden. När han fick sitta direkt på durken var det en annan femma. Det kändes (nästan) som vanligt!

Livet är alltid lite roligare till havs!

Nyfiken spanade han över relingen när vi rundade näset utanför badplatsen och paddlade ut en bit på havet. Småvågorna var hanterliga men jag skulle inte vilja ha med honom i grövre sjö eller på några längre sträckor över öppet vatten.

Mitt sittbrunnskapell går nog med nöd och näppe över oss båda men det har jag inte provat ännu. Vid vårt första försök fick vi därför en del vatten på oss, vilket i och för sig inte var särkilt besvärande i sommarvärmen! Ett annat tips är att lägga ett tunt ligg-/sittunderlag på durken så det blir lite skönare att sitta där. Det samlas fort en hel del skal och småsten som skaver.

Nästa gång ska vi prova att fylla kajaken med godsaker och dra på övernattningstur. Bästa tiden är i slutet av augusti eller början av september när båtturismen tunnats ut och havet fortfarande värmer. Jag håller tummarna för att vi får till det! Frågan är ju bara om han inte paddlar egen kajak då… de blir ju stora så fort! :-)

Har du provat att paddla med små barn? Skriv gärna till oss och berätta om dina erfarenheter! Du kan antingen skriva en kommentar här nedanför eller skicka ett meddelande via vår kontaktsida.