Kjugekull är en s.k. urbergsknalle som ligger en bit norr om Kristianstad i östra Skåne. Urbergsknalle? En geolog går säkert igång på det begreppet men för oss vanliga dödliga innebär det helt enkelt en kulle utsmyckad med gigantiska stenblock och höga lövträd. Bland klättrare är området känt som ett av Sveriges bästa boulderingområden och i helgen som gick var det äntligen dags för ett premiärbesök!

Student- och arbetslivet är en realitet som innebär att lediga dagar är förlagda till lördag och söndag. Föräldraledighetens frihet är numera ett bleknande minne och våra äventyr har idag en tidsbegränsning på drygt två dygn, inklusive transport. Det innebär att även vårt geografiska spelrum är begränsat och Kjugekull ligger i utkanten – fyra timmar bilresa inklusive matrast. Enkel väg.

Men det är vår! Ja, äntligen. Packningen blir mindre när vi slipper de varmaste kläderna, trafiken flyter fint på torr och varm asfalt, kvällarna är ljusa och humöret är på topp. Det är inte bara vi vuxna som ser fram emot att lämna stan. Birk tycker det är spännande med utflykt och somnar inte alls som väntat vid åttatiden. Fastspänd i sin barnstol står han för underhållningen i drygt tre timmar. Halv tio, en bra stund efter läggdags, blir det tyst. En halvtimme senare rullar vi på färjan som tar oss sista biten till vårt boende på Ivö. På den lilla ön (som egentligen inte alls känns så särskilt liten där den ligger och fyller upp en stor del av Ivösjön) har vi hyrt ett fint gammalt hus tillsammans med några vänner. Stämningen är på topp men våra ögonlock är på väg ner och snart gör vi Birk sällskap i sängen på loftet.

Med borsten i högsta hugg! Bland bouldrarens prylar finns många leksaker.

Birk bryr sig i vanlig ordning inte alls om att det är helg. Klockan halv sju sätter han sig upp i sängen och utbrister yrvaket “gå ner”. Efter några enfaldiga försök att söva honom igen drar jag på mig kläderna och går ner till köket. Tyst smyger vi förbi sängar med hopkrupna skepnader. Här och var sticker delar av en frisyr fram, en hand, några tår. Jag misstänker att de sover räv, för huset saknar i stort sett dörrar och Birk har inte helt förstått det här med inneröst och uteröst ännu…

Jag antar att det innebär ordentligt med vuxenpoäng men det har faktiskt gått så långt att jag uppskattar Birks tidiga morgnar. Man får ut så mycket mer av dagen! Det är långt kvar till lunch när vi parkerar bilarna och går in i skogen. Idyllen är påtaglig. De höga lövträden gör att skogen känns rymlig och med lagom avstånd ligger gigantiska stenbumlingar och vilar på en bädd av fjolårslöv. Som tur är har flera i vårt följe varit här tidigare och kan guida oss fram till de allra finaste problemen, d.v.s. de olika “vägarna” man kan klättra uppför stenarna. För här finns många stenar och ännu fler problem, närmare bestämt en bit över 1 000 stycken!

Birk och Nora tar en matpaus i bergsbestigandet.

Skogen vid Kjugekull visar sig vara en utmärkt lekplats för Birk och hans nio månader äldre kompis Nora. Bland stenblock och trädstammar finns mängder av skrymslen att utforska. Till skillnad mot Utby, som är ett populärt boulderingområde i Göteborg, finns här inga stup, avsatser eller luriga grottor att oroa sig över. Det är skönt att kunna slappna av och låta barnen leka ostört, de gör de så mycket bättre då. Birk har blivit stor! Trots att han är full av energi och aldrig ger oss en lugn stund är han eftertänksam och försiktig. Han vet att han inte ska stoppa saker i munnen och att svampar är extra “aja baja”.

Birk sover fortfarande middag och hemma i lägenheten kan det vara en utmaning att få honom att somna. Han vill ju inte missa något även om han är trött! Här i skogen räcker det några minuters skumpande i barnbärstolen innan han däckar. Han vaknar inte ens när vi klär av och lägger över honom i sovsäcken.

Utelivet är hårt, både för liten och stor!

Vi har tur med vädret och får två fina dagar i Skåne. Solen värmer våra kroppar och stundvis klättrar jag i bar överkropp. Skogen myllrar av spännande fåglar som jag inte är van att se hemma i Göteborg. En och annan ödla kilar snabbt över de varma stenarna och bland löven hittar vi även en vettskrämd snok. Men i takt med att huden på fingertopparna tunnas ut närmar sig vår hemfärd. Snart är det söndag eftermiddag och dags att packa bilen för att styra norrut igen. Totalt blir det 8 timmar i bil under helgen, men det känns inte så farligt med tanke på hur fint vi haft det. Skåne har visat sig från sin bästa sida och vi har fått blodad tand. Vi kommer snart tillbaka!

Mina muskler ömmar efter helgens ansträngningar när vi på söndagskvällen rullar  in mot Göteborg och ser Lisebergs karaktäristiska siluett. Händerna luktar berg, krita, jord. Birk sover tungt i baksätet. Hans byxor är fulla av jord och i håret sitter ett gammalt torrt löv. Jag fångar upp Elisabeths blick i backspegeln, den säger mig att hon är tillfreds. Det här är livet!

1 – krita händerna ordentligt.

2 – klappa av överflödet.

3 – klura ut greppsekvensen.

4 – kör hårt!