Så kom slutligen vintern till Göteborg och det blev rejält kallt. I och med detta upptäckte vi lite brister i Birks vinterkläder.

  1. Stövlar (stor storlek) med extra sockor i fungerade inte alls bra, Birk blev kall om fötterna jättefort. Det var bara att öppna plånboken och investera i ordentliga vinterkängor med urtagbart foder. En enkel match.
  2. Vantarna var också för kalla, mest för att vi inte hade några vettiga skal-/ytterhandskar. Att bara ha stickade vantar på sig blev för “otätt” och vem minns inte hur snön fastnade och förvandlade hela handen till en stor snöklump? Nåja, det borde ju vara en enkel match att skaffa vettiga vintervantar? Inte riktigt…

Kravlistan inkluderade följande egenskaper; varma, greppvänliga och tillräckligt långa för att dras utanpå overallen en god bit upp mot armbågen. Vi började med att sondera terrängen bland flertalet barn- och sportbutiker i Göteborg. En första reflexion (förutom att det är hysteriskt mycket folk på stan i dessa julshoppingtider) var prislappen. Att vinterskor skulle bli ett kostbart inköp var vi förberedda på, men inte ett par stackars vantar.

När vi väl vant oss vid prisnivån kom nästa fråga – fodrat eller skal? Våran första tanke var att en fodrad vante skulle vara smidigast men den enda modellen som var någorlunda tjock kostade pinsamt mycket pengar.

Okej, då provar vi ofodrad skalvante med en stickad dito under.

Nästa problem – passformen. Vid det här laget hade vi redan spenderat en halv dag i den bedrövliga gallerian Nordstan och stressnivån började bli oroväckande hög. Detta i kombination med en otålig 1,5-åring gjorde inte vantprovandet enklare men till slut kunde vi ändå konkludera att passformen på skalvantar för små barn var bedrövlig. Baslagret (en vanlig stickad vante i ull) var inga problem att få på men att dra över skalvanten och passa in den lilla tummen visade sig vara en nästintill omöjlig historia. Och i de fall vi fick tummen på plats var vanten för “bylsig” för att greppa med ändå. I samma veva försvann även förhoppningarna om en lång vante att dra utanpå overallen. Alla vantar vi provade var för smala för detta.

Efter lite kompromissande hittade vi dock en bra lösning till slut. Innerst har Birk nu tunna fingervantar av ull och utanpå detta en någorlunda fodrad vante som är vind- och vattentät. Skalvanten är kort men sitter kvar bra om man trär den under overallen. En schysst detalj är dragkedjan på sidan som gör det lättare att pilla in “tummen i tummen” så att säga. Detta underlättar oerhört. Passformen är helt OK och nu kan Birk leka utomhus någon timme utan att bli helt “tumlös”.

En dragkedja i sidan av vanten sänker föräldrarnas blodtryck!

Värt att veta om vantar:

  • Tumvantar är alltid varmare än fingervantar eftersom mindre yta utsätts för avkylning samt att fingrarna kan värma varandra.
  • Ull är som vanligt det bästa materialet om man vill vara varm om fingrarna!
  • Knö inte in för många vantar i varandra. När materialet komprimeras försvinner de isolerande luftfickorna!
  • En bra skalvante skyddar mot väta och isande vindar.
  • Tumma inte på passformen! :-)

Vad har dina barn på händerna när det blir snorkallt ute?