“Holy Jesus! What are these goddamn animals?”

Raoul Dukes berömda ord från boken Fear and loathing in Las Vegas av Hunter S. Thomson glider genom mitt medvetande. Och även om det i mitt fall inte handlar om fladdermöss utan om deras mindre men fortfarande blodsugande kusiner, myggorna, så är likheterna slående när jag frenetiskt fäktar med armarna runt huvudet. Vi har slagit läger intill Torneälven strax norr om Pajala och tydligen ska det vara det myggrikaste året på länge. Jag lagar middagen på turgrillen med enastående effektivitet och håller mig konstant i rörelse för att undvika myggen. Elisabeth och Birk har sökt skydd i tältet och emellanåt hör jag lekens glada ljud genom myggornas surr. Och jag vet att jag snart kommer konfrontera min rädsla och låta blodsugarna kalasa på mig — allt för vetenskapen!

♦ ♦ ♦

Mångfald i naturen är en självklarhet för mig men när det gäller mygg och knott är jag farligt nära att göra avsteg från mina principer. Sticken och den efterföljande klådan är besvärande men värst är det närgångna surret. En handfull blodsugare under en fin sommarkväll bekommer mig inte men när jag inte längre kan äta min ostsmörgås till lunch utan att få den extra proteinberikad är paniken nära! Nej, jag gillar inte mygg men ändå exponerar jag mig för dem frivilligt för att få uppleva den fiskrika älven genom den fina dalen eller den öppna och hjortronbeströdda fjällviddan. För att inte tala om de fina klätterväggarna inne i skogen eller den perfekta tältplatsen på kajakturen. För att inte bli helt uppäten (eller galen) så skyddar jag mig på alla sätt och vis. En hatt med myggnät håller blodsugarna på kort men tillräckligt avstånd från ansiktet. Bäst är det när temperaturen tillåter heltäckande beklädnad, gärna av sådan sort som myggen inte kan sticka genom. När det blir lite varmare är inte den den tunna och svala tröjan finmaskig nog för att sätta stopp för blodsugarnas långa snablar. Då tar jag till myggmedel! Spray, roll-on, servetter eller lotion. Gärna allt på en gång. Min erfarenhet är dock att de ger ett ganska kortvarigt skydd, åtminstone i relation till varningstexternas “endast på mindre hudytor” och “högst 2 gånger per dag”. Detta brukar jag som regel förtränga fullständigt och smetar på efter behov när ångesten är som djupast. När jag ska vistas flera dagar i myggintensiv terräng tar jag gladeligen receptfria allergimediciner för att minska kliandet.

Många mygg i Pajala!

Testkandidaterna.

Även om myggmedlen har sina begränsningar så känns de oumbärliga när myggorna surrar fram ur buskarna och vi vuxna kan ju välja att använda dem med eller utan förnuft. Men för våra små barn är det värre. “Får inte användas på barn under 3 år” står det på de myggmedel jag kommit över i Sverige (jag kan såklart ha missat något). Och även om rekommendationerna tycks vara annorlunda i andra länder så känns det olustigt att chansa. En sökning på Internet bekräftar det jag fruktat — inga myggmedel för barn under tre år. Däremot tycks det finnas alternativ som man kan fixa själv! Att använda eteriska oljor av citrongräs, citronella och citron som blandas ut i mild hudkräm tycks ha viss effekt så vi bestämde oss för att prova. På en lokal hälsokostbutik hittade jag en eterisk olja av citron, expediten avrådde mig från att köpa olja av citrongräs med argumentet att den var alldeles för stark för att användas på barn. Hon rådde mig dessutom att blanda ytterst lite av oljan i hudkrämen för att inte irritera huden. Och mycket riktigt, varningstexten på flaskan förkunnar “Farligt: Kan ge lungskador vid förtäring. Kan ge allergi vid hudkontakt. Irriterar huden och ögonen.” och så vidare. Efter ett försiktigt dropptest visade varken min eller Birks hud några tecken på allergi eller irritation så vi blandade upp ett tiotal droppar med sisådär en halv deciliter av hans miniderm-kräm. Vid ett besök på Apoteket några dagar senare lyckades jag faktiskt komma över några varuprover av ett nytt myggmedel, godkänt även för de minsta barnen och som eventuellt ska komma ut i handeln — NoSkito. Tillsammans med MyggA (endast för vuxna) hade vi nu 3 testkandidater. Och försöksperson? Pappa såklart!

Vid mitt första försök med den hemtillverkade citronoljekrämen var det “lagom” mycket mygg och knott vid klätterklippan strax utanför Göteborg. Jag smorde in min högra vad med krämen och noterade en omedelbar effekt. På den vänstra vaden satt säkert 5 knott plus 3 mygg och kalasade på mitt blod, på den högra — inte en enda. Wow! Men efter att ha klättrat och svettats uppför den första leden (ca 20 minuter) var effekten helt borta. Bara att smörja på mer, dock med samma resultat. Max 30 minuters effekt känns inte helt optimalt…

Innan vi körde norrut blandade jag i ytterligare 10 droppar citronolja i krämen för att prova om den blev bättre med högre koncentration. Nästa testområde fick bli vår lägerplats vid Torneälvens strandbädd. Efter en god middag innanför tältets myggnät tog jag mod till mig, klev ut i “testlabbet” och kavlade upp ärmarna. Återigen hade vårt eget myggmedel en bra effekt nypåstruket men efter en timme med ganska låg aktivitet och utan att svettas började myggen suga blod igen. MyggA och NoSkito höll dock myggen borta hela kvällen.

Problemet med citronoljekrämen är att den inte är vattenfast och därför svettas bort fort. Det innebär även att man kan få oljan i ögonen om man smörjer in pannan, något som jag själv fått uppleva. Resultatet blev torra och lätt svidande ögon i flera dagar och det vill jag inte utsätta varken mig, Birk eller hans mamma för. NoSkito ska enligt informationstexten vara vattenfast. MyggA saknar information om detta men eftersom långtidseffekten är klart bättre än vår egenblandade smörja så räknar jag med att den är någorlunda vattenfast. När vi bär på Birk är han ju inaktiv och svettas inte men så fort han får härja fritt blir han lika varm och blöt som sin far. Dessutom är ju de där små händerna och petar och gnider i ansiktet hela tiden.

Väl(på)klädd och redo för myggen!

Vi har inte provat att använda vårt eget myggmedel på Birk och kommer sannolikt inte göra det heller med tanke på den korta effekten och risken att få det i ögonen. När vi tältade i myggriket Pajala täckte vi till honom med kläder så gott vi kunde och strök lite NoSkito på hans handryggar och kinder — han fick inte ett enda myggbett! På de senaste turerna här i Norge har vi inte använt något myggmedel på hans hud, istället har vi klätt på honom ordentligt och strukit lite vuxenmyggmedel på hans kläder (runt halskragen och på mössan) med god effekt. De gånger vi varit ute helt utan myggmedel så har han fått ett par stick i ansiktet och även genom de tunna kläderna men det tycks inte besvära honom överhuvudtaget.

Första myggsticket.

Så vad gör vi i fortsättningen då? För egen del så fortsätter jag med myggmedel som tidigare men försöker täcka till kroppen så gott som möjligt för att minimera exponerad hud. För Birks del är det heltäckande beklädnad kompletterad med myggmedel på strategiska platser som gäller. En mygghatt hade varit perfekt men sannolikheten att den får sitta kvar på huvudet i mer än fem sekunder är ganska liten. Vi har fortfarande ett par varuprover av NoSkito kvar som ska testas lite mer.

♦ ♦ ♦

Vi kör vidare genom de nordliga delarna av Sverige och funderar på hur lokalbefolkningen tolererar myggen. Man vänjer sig kanske? En liten stund senare passerar vi ett hus där de täckt hela uteplatsen med myggnät… Vi stannar i Karesuando för att fylla bilen med bensin och oss själva med kaffe och passar på att fråga mannen bakom disken om hans egna erfarenheter. “Man vänjer sig aldrig” svarar han kort.

[Psst! Dela gärna med dig av dina egna myggerfarenheter via kommentarsfunktionen!]