Äntligen övernattningstur!

Såhär i påsktider tar hela Norge ledigt. I stort sett alla butiker och företag är stängda och norrmännen går man ur huse på “påsketur”, och även om själva påskheldagarna inte infallit ännu så är det många som tagit extra semesterdagar. Att då få tillgång till en hytta i avskild vintermiljö är lika sannolikt som att slippa trängas på IKEA en helg efter löning… Men du har såklart redan gissat rätt, vi har precis varit på hyttetur! I svärföräldrarnas stora kontaktnät finns en familj med en fin och välutrustad hytta knappt två timmar in i Olderdalen. Personliga kontakter är ovärderliga!

Med oss på turen den här gången hade vi en annan liten friluftsfamilj — Håkan, Ingrid och deras snart ettåriga pojke Axel. Håkan och Ingrid har precis som oss ett stort intresse för friluftsliv och föredrar att spendera lediga dagar ute i det fria. Håkan är pappaledig och Ingrid har lyckats frigöra några lediga dagar i sin hektiska studenttillvaro.

Hyttan ligger vid en kulp i älven som rinner genom Olderdalen och man når den lätt på skidor. Trots närheten till samhället är vildmarkskänslan stor och vi såg färska spår efter mink, älg och lodjur. Norges nationalfågel strömstaren patrullerade ivrigt upp och ner längs älven medan havsörnen höll sig längre upp mot fjälltopparna.

I väntan på värme. Det tog en stund att driva ut kylan ur hyttan. Birks mormor (till höger) följde med upp över dagen.

Pojkarna åkte bekvämt i sina fjällpulkor och packningen fick vi med oss i en inte alltför tungt lastad transportpulka. Eftersom det var vår första övernattningstur vintertid bestämde vi oss för att det fick räcka med en natt på hyttan och då blir det inte så mycket att släpa på.

Väl framme var det bara att börja elda i ugnen och släppa ut kalluften ur hyttan. Ett hett tips vintertid är att öppna dörrar och fönster, då blir hyttan (konstigt nog?) varm fortare när den råa luften pressas ut av värmen från elden. Lagom till att barnen fått torra blöjor och mätta magar klättrade eftermiddagssolen fram över fjällryggen så vi kunde få njuta en kopp te i läväggen.

I takt med att solen närmade sig lyngsalperna i väster växte fjällbjörkarnas skuggor sig längre och snölandskapet tonades milt gulrött. Kvicksilvret började åter sjunka och vi sökte oss tillbaka till hyttan och värmen från den vedeldade ugnen. Det lugn och välbehag som infann sig när vi kom fram till hyttan fördjupades ytterligare när middagen hittat sin väg till våra magsäckar och pojkarna nattats. Bekvämt tillbakalutade i de enkla fåtöljerna och sofforna laddades våra kroppar med ny energi samtidigt som kvällen närmade sig. Med stearinljus försökte vi med mindre framgång mota de skuggor som växte sig allt mörkare i hyttans alla hörn och vrår. Det dröjde inte länge innan den första gäspningen kom och snart låg även föräldrarna nerkrupna i sina sovsäckar.

Ingrid och Håkan förbereder de sista middagsingredienserna medan Axel roar sig på golvet och Birk får hjälp av mamma med förrätten.

När morgonen kom visade termometern ute på trappan -15° men inne var det fortfarande +14° tack vare nattlig matning av den hungriga elden. Hyttan är placerad så att den tidiga morgonsolen når fram mellan två fjälltoppar ett par timmar för att sedan försvinna igen bakom ett större berg fram till eftermiddagen. Som småbarnsförälder behöver man inte oroa sig för att sova för länge så när frukosten var uppäten kunde vi dricka vårat morgonkaffe i solväggen.

Axel och Håkan välkomnar morgonsolen utanför hyttan.

Dagen bjöd på små utflykter och upptäcktsfärder i närmiljön och Birk fick se en strömstare för första gången. Efter lunch städade vi ur hyttan och begav tillbaka till verkligheten med en betydligt rikare själ än bara 24 timmar tidigare.

Mammorna tar med barnen på tur medan papporna packar ihop för hemfärden.

Birk och hans mamma tar farväl av den sista kvällssolen.

På väg hemåt med lätt pulka i perfekt före och med lyngsalperna som bakgrund.